Byracka En byracka är en strykarhund, men ordet används också mer allmänt om illa omtyckta hundar. I skrift finns det belagt sedan 1830-talet.
Byracka är en sammansättning av by och av racka. Det sistnämnda, racka, har särskilt förr också använts som ett fristående ord. Så sent som 1915 kunde man i romanen "De stora barnen" läsa att "Nykvist brydde sig inte mer om Moberg, än om en liten racka bjäffat vid hans fötter".
Racka har ett omstritt ursprung, men ett flertal intressanta motsvarigheter i andra språk. Man vet att racka är besläktat med det engelska dialektala rake, fårhund, och med det tyska dialektala rache, spårhund.
Publicerat med tillstånd av “Om ett Ord” - nytt svenskt ord varje dag i mejlen - alldeles gratis. Länk
|